Viktig med fysisk aktivitet i skolan

Barn behöver rörelse och motion för att må bra och för att utvecklas. I skolan får barn ändå främst lära sig att sitta stilla. Visst måste barn också sitta stilla i skolan, men för att kunna göra det måste de också få röra sig tillräckligt. Barn har också olika behov av att röra på sig. En del barn behöver faktiskt mycket rörelse för att alls kunna koncentrera sig.

Fysisk aktivitet är viktig för elevernas hälsa, men också för att de ska orka med den teoretiska undervisningen. Därför borde alla grundskoleelever ges rätt till så mycket rörelse som möjligt under varje skoldag.

När jag gjorde min observation på skolgård underrasten såg jag att stor del av elever väljer att sitta i små grupper och hålla på med mobiltelefon istället för att röra på sig underrasten. Den skolan som jag var på finns det inte många rastvakter. Jag tycker det är viktig att rastvakterna hitta på roliga aktiviteter för att locka eleverna till leken och inte bara går runt på skolgård och titta på vad barnet gör. Jag tror att många elever väljer att sitta med sina mobiltelefoner på grund av att de tycker att det är tråkig underrasten, för att det inte finns nya och aktiviteter som de tycker att det är roligt. Man kan inte tvingar elever att lekar, men man kan vara kreativa försöka hitta på roliga leken för eleverna.

Så här står det i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr 11) om skolans uppdrag: ”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper. Skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen.

Vad kan man göra för att locka elever som håller på med mobiltelefonen ska röra på sig underrasten? 

Dyskalkyli

"– Man skapar en bild av att eleven förmodligen har någon diagnos, men det visar sig snarare vara brister i undervisningen som har orsakat dessa stora problem, säger Johan Lindström vid Specialpedagogiska skolmyndigheten till tidningen."


http://www.expressen.se/nyheter/allt-fler-elever-utreds-for-dyskalkyli--men-fa-far-diagnosen/

"Lärare pressas av föräldrar"

"Mer än hälften av de lärare som svarat på UR:s Lärarenkät uppger att de har varit med om föräldrar som försökt påverka deras betygsättning och många vittnar om att de utsatts för hot om anmälan till Skolinspektionen och föräldrar som säger att de tänker flytta sina barn till andra skolor om de inte får sin vilja igenom"

http://urskola.se/Produkter/175196-Skolministeriet-Larare-pressas-av-foraldrar

Rastaktiviteter

I denna kurs så läser vi mycket om olika perspektiv, vilka olika situationer man kan se beroende på vilka perpektivglasögon man sätter på sig.  De olika perspektiven är olika sätt att se på lärande och detta lärande fortsätter även på rasterna. Ju äldre eleverna är i grundskolan desto mindre aktiv blir aktiviteten på rasten.

 Jag har själv tonåringar och kan se att från ca 6:e klass och uppåt så tar eleverna med sig mobiltelefonerna till skolan och det kan vara bra om man behöver vissa appar till t.ex. matte men nackdelen är att de har den även på rasten och kan då bli stillasittande och titta på t.ex. youtube eller spela något spel.

 Det är såklart också en typ av lärande men Gustav Fridolin (MP) säger i en artikel i Aftonbladet att elever behöver röra sig mer. Han menar att mer rörelse i skolan ökar koncentrationen på lektionerna vilket ger bättre kvalité och resultat på skolarbetet och att eleverna har lättare för att koncentrera sig och lära sig. Fridolin anser att det inte nödvändigtvis behöver innebära fler idrottslektioner utan att skolgården kan anpassas ytterligare för utomhuslek och att mer utomhuspedagogik kan användas.

Då lärare redan idag känner sig överbelastade så ges det förslag om att t.ex. ta hjälp ifrån olika idrottsföreningar för att inte lärare ska få ytterligare ansvar. Det upplevs idag att elever har sämre hälsa och fler mår dåligt och har svårt att lära sig så ökad fysisk aktivitet skulle med all säkerhet förbättra detta. Höstterminen 2016 beviljades stöd med 100 miljoner som skulle gå till att öka personalstyrkan i skolan i hopp om att elever ska må bättre.

Man kan ju undra om man kan se lärande utifrån de olika perspektiven när eleverna sitter med sina telefoner och spelar, ska verkligen elever som går i låg- och mellanstadiet ha tillgång till sin telefon under dagen? Ska elever som går i högstadiet ha fri tillgång till sin mobil under dagen eller hur mycket regler behöver det finnas?  

http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23903118.ab

En annorlunda skola

I sitt Sommarprogram 1981 pratar Magnus Härenstam om ferieskolan
på Björkön som blev en pojkstad på sommaren.

Mycket intressant!

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/411921?programid=2071

Jämställdhet

"Skolan är inte en könsneutral arbetsplats, vare sig för elever eller för lärare. Åtskillig forskning har visat att flickor och pojkar behandlas olika, att skolans arbetsformer, läromedel och undervisningens uppläggning privilegierar pojkar och att flickors erfarenheter undervärderas."

Följande citat är taget från sidan 62 i boken Jämställdhet - en del av skolans värdegrund. Citatet bekräftar att det är skillnad på hur man behandlar flickor och pojkar i skolan. Man skriver även att pojkar dominerar mer i klassrummet och att om flickor tar lika mycket plats som pojkar så uppfattas flickorna som dominanta. Man tycks alltså (generellt sett) ha mycket högre toleransnivå för pojkar jämfört med flickor. Det upplevs från lärarens sida som normen att pojkarna ska ta mer plats i klassrummet, därför är de få som reagerar och gör någonting för att få klassrumsmiljön mer jämställd. Man skriver även om ett exempel där en lärare medvetet försökt göra behandlingen av flickor och pojkar mer jämställd där hon fördelade frågor varannan gång till flickor och varannan gång till pojkar. Resultatet blev att flickorna kände sig pressade i den situationen medan pojkarna kände att de blev orättvist behandlade av läraren.

Det är intressant att kunna konstatera vilka skillnader som finns i klassrummet rent generellt och därefter kunna arbeta med att göra klassrummet mer jämställt. Man skriver till exempel att "varannan-metoden" inte är särskilt framgångsrikt utan att det är mer effektivt att som lärare bli bättre på att lyssna in och försöka få de elever som är tysta att våga prata mer. Då det även står att skolan fått kritik för att inte ha arbetat tillräckligt med de jämställdhetsmål som finns inskrivna i styrdokumenten får mig att tänka att det säkert finns väldigt mycket mer skolorna bör göra för att göra skolan och klassrumsmiljön mer jämställd.

Det är svårt att tänka sig att man själv kommer att behandla flickor och pojkar olika men antagligen kommer man själv undermedvetet agera på visst sätt och behandla eleverna olika utefter kön utan att ens vara medveten om det. Det är det som är så svårt, att det verkar vara normer som är så djupt rotade inom oss som göra att vi just undermedvetet behandlar flickor och pojkar olika. Således blir det också svårare att ringa in problemet. Lösningen är till viss del att vi måste bli medvetna om att vi behandlar flickor och pojkar olika och därefter arbeta med att försöka ändra vårt beteende.

Hur tänker ni kring det faktum att flickor och pojkar behandlas olika? Hur tänker ni att ni ska tackla frågan när ni kommer ut i skolans värld?

Referens: Hedlin, M. (2006). Jämställdhet - en del av skolans värdegrund. (1. uppl.) Stockholm: Liber

Ekots lördagsintervju

Lyssna till andra delen av dagens Ekots lördagsintervju i SR:s P1!


Sedan om likvärdigheten i skolan. Den senaste PISA-undersökningen visade visserligen på förbättrade resultat, men likvärdigheten har blivit sämre. Vad har politiken gjort och vad görs för att alla barn ska ha samma förutsättningar till en bra skolgång? Hör statsvetaren Maria Jarl och de två före detta skolministrarna Ibrahim Baylan (S) och Jan Björklund (L).
Och vad är likvärdighet? Det svarar Björn Öckert på, forskare vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.


Jag tycker särskilt det Björn Öckert säger är intressant.


http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/816781?programid=3071



Nästa lördag ska Lärarförbundets ordförande intervjuas.

Det kongintiva perspektivet

Det sensomotoriska stadiet (0-2 år) jag valde det stadiet, för det är första steg som barn försöker upptäcka omvärlden av sinne och aktivitet. Barn upptäcker röst av föräldrar när de är redan i mammas mage. När barn öppnar ögon första ansikte ska barn träffa mamma som amma sitt barn eller pappa som bär sitt barn och ibland syskon som tittar på bror/syster och så vidare.Barn försöker upptäcka kropp och rörelse. Han/hon vaknar,då han/hon sträcker sig. Han lyfter på huvudet mot mammas bröst och öppnar munnen när han/hon hungrig. Om mamma är inte där, han/ hon ska gråta, vill att ska mäta honom/henne. Barnet suger finger i munnen istället för napp eller nappflaska. Barnet dra pappas finger och försöker dansa när står i fötter. Barnet ska krypa och upptäcka sina rörelse, sen försöker stå av hjälp med möbler och i sist bestämmer att gå. När barnet leker eller ta leksaker första tänket ska lägga i munnen och upptäcker att det är inte mat, men ibland också när han ska få tänder, barnet byter leksaker. Barnet blir glad när ser föräldrar, då han/hon skakar. Barnet lär sig mycket under det stadiet med hjälp av sina sinne och motoriska färdigheter. "Barns förmåga att lära sig mer och mer av omvärlden och kunna förstå och behärska den." Vad tycker ni om det här stadiet? Är det bara barn som upptäcker omvärlden utifrån sinne?

Katederundervisning

Det här inslaget, ”Jag är ett stort fan av katederundervisning”, från SVT Opinion, cirkulerade i mitt Facebookflöde i somras.

http://www.svt.se/opinion/jag-ar-ett-stort-fan-av-katederundervisning

Jag kom att tänka på det i samband med den kurs vi läser nu. Men vad innebär katederundervisning, egentligen? Många gånger handlar den allmänna definationen enbart om s.k. korvstoppning och om ondsint maktutövning. Jag sökte vidare efter andra röster och hittade flera artiklar, bl.a. den här där katederundervisning definieras  t.ex. som ”En lärare som visar eleverna hur de ska genomföra en uppgift via sin blogg och som förtydligar med stödstrukturer genom att visa det på tavlan?”. Författaren skriver vidare: “Det finns lika många uppfattningar om vad katederundervisning och lärarleddundervisning är som det finns lärare i Sverige. Debatten blir oerhört polariserad och det finns få nyanser i diskussionerna. … För mig är det inget fel med att använda sig av katederundervisning om situationen kräver det. För mig är betydelsen detsamma som strukturerad, lärarledd undervisning och det betyder inte att variation under lektionen saknas.”.

http://skolvarlden.se/bloggar/sara-bruun/lika-manga-uppfattningar-om-vad-katederundervisning-ar-som-det-finns-larare

Om man med ’katederundervisning’ menar strukturerad lärarledd undervisning, där diskussion och samtal mellan lärare och elever är en naturlig del, finns det något perspektiv som ”talar för” katederundervisning? Har vi i litteraturen stött på begreppet, om än under annat namn? Har det i så fall varit i positiva ordalag? En del av mig vill säga att Vygotskij på sätt och vis talar om en typ av katederundervisning, i det han pekar på det sociala samspelet och den mer kompetente, vilket går att applicera på begreppet i fråga, men samtidigt har jag en känsla av att han inte alls skulle hålla med om det.

I kapitel 9 i vår kursbok Lärande, skola, bildning dras slutsatsen att dagens elever kommer till skolan med mycket olika bakgrund när det gäller erfarenhet av och intresse för skrivna texter i skolämnen. Detta faktum ställer krav på en undervisning där eleverna får stöd att utveckla alla typer av grundläggande färdigheter som har med läsande, skrivande och läsförståelse att göra. En strukturerad lärarledd undervisning har kanske sin plats där?

Vad är er bild av katederundervisning och är det något ni vet med er att ni kommer att praktisera i framtiden?

Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (red.) (2014). Lärande, skola, bildning: [grundbok för lärare]. Stockholm: Natur & kultur.

Learning by doing, Att lära genom att göra

Att lära

Man kan lära sig på olika sätt, båda i skolan och utanför skolan. Det viktigaste är på vilket sätt man lär barnen bäst?

Filmen som jag ska visa kan jag koppla till två teorier. Det är kognitivism och sociokulturella perspektiv. Kognitivismen i filmen är att när flickan möter ett problem där hon inte kan sälja glass. Det vill säga att hon har en kognitiv konflikt. För att nå balansen måste hon lösa det problemet. Till slut kan hon sälja glassen. Det som hon gjorde är att lära sig från andra försäljare på marknaden genom att titta på hur de andra gör.

Jag kopplar filmen också till det sociokulturella perspektivet. Flickans mamma ger henne stöd när hon ska skära ananas. Mamman fungerar som enligt sociokulturella perspektiv, stödjande (scaffolding).

Utifrån de två olika teorierna tycker jag att den viktigaste personen är läraren.  Läraren är den som skapar förutsättningar till elevers lärande eftersom olika barn har olika krav för att kunna utveckla sina kunskaper. Därför kan man säga att läraren är en nyckel till barnens lärande.

Vad tycker ni?

Kognitiva svårigheter och hjälpmedel att ta till.

Autism, ADHD, Aspbergers syndrom, demenssjukdomar är alla olika hälsoproblem och dessa kan bidra till kognitiv funktionsnedsättning. En huvudsaklig fråga är hur man inom skolan ska gå till väga för att tillgodose de här elevernas behov.

Elever med kognitiv funktionsnedsättning kan ha svårt att planera, organisera, planera sin tid och orientera sig i tillvaron. Det ställs idag höga krav på den kognitiva förmågan och tacka vare att fler diagnostiseras har Hjälpmedelsinstitutets utveckling av hjälpmedel blivit mer prioriterat. Hjälpmedel som utvecklats kan t.ex. vara ett tyngdtäcke eller en anpassningsbar mobiltelefon.

Med den teknologiska utveckling vi idag har finns många hjälpmedel som eleverna använder i sin vardag lite beroende på elevens ålder. En vanlig mobiltelefon kan hjälpa elever som har svårt för att minnas saker eller för att hjälpa till att organisera sig, genom att t.ex. ställa alarm, skicka/ta emot sms, telefon-/adressbok med bilder m.m. Bilder kan användas i klassrummet och i hemmet för att lättare komma ihåg var saker ska vara, en handdator för t.ex ett schema. En Ipad kan användas för att ladda ner diverse applikationer vilka kan vara till stor nytta för en elev med kognitiva svårigheter. Man kan kanske tycka att utvecklingen går lite för fort ibland men är det inte så att med den snabba utvecklingen följer hjälpmedel för de som har det svårt i skolan?

Trots vad många säger så var det kanske inte bättre förr?!



http://www.mfd.se/globalassets/dokument/publikationer/2012/12364-pdf-kognitiva-hjalpmedel-uppfoljning-av-hjalpedelsforsorjning.pdf

http://www.kunskapsguiden.se/psykiatri/Teman/Hjalpmedel/Sidor/Kognitiva-hjalpmedel.aspx

Tankar kring boken "Kriget är slut"

Morgan Allings bok "Kriget är slut" väcker många känslor, men även frågor, till liv. Känslor som sorg, ilska och ibland även glädje. Frågor som "Hur är det möjligt att det får gå till på sådant vis?" Den stora frågan som väcks är en undran över hur det går till idag, det vill säga hur sociala myndigheter hanterar liknande fall i dagens samhälle.  Man vill veta mer om hur det ser ut för barn som växer upp i familjehem idag och hur skolan arbetar med dessa barn. Har skolan något särskilt ansvar för att vara mer på sin "vakt" med hur familjehemsplacerade barn mår? Det var vid flera tillfällen i boken man så gärna önskade att någon i skolans värld hade frågat Morgan mer på djupet hur han verkligen mådde. Hans ständiga svar att allt vara bra när han egentligen gick sönder inombords fick mig att verkligen att tänka på att man måste fråga barn på flera olika sätt om de mår bra eller har det bra hemma, om man misstänker att sådant inte är fallet.

Det som var värst att läsa om var framförallt när Morgan blev misshandlad och illa behandlad av familjen, främst fosterpappan, i Tibro. Att som barn i en redan mycket utsatt situation bli utsatt för det Morgan fick gå igenom under den tiden är fruktansvärt. Att de sedan delade på Morgan och hans bror är också en del som jag inte förstår. Vill man inte att de ska ha kvar det familjeband och den trygghet som det innebär att växa upp tillsammans och vara syskon? Ett hela tiden egoistiskt handlande av vuxenvärlden i mina ögon. 

Som jag tidigare skrev så väcker boken även i vissa delar känslor av glädje och en känsla av hopp. Morgan är stark. Morgan låter aldrig någon annan sätta sig över honom. Med humor som vapen tar han sig igenom livet och lyckas till slut få ett bra liv med teatern som en stor anledning till detta.

Det Morgan Alling skriver om sin skoltid i boken kan man koppla till det kompensatoriska perspektivet som omnämns i boken Lärande Skola Bildning. Perspektivet beskrivs i stil med att det är eleven som måste anpassa sig efter skolan och inte tvärtom. Morgan blir ofta utslängd från klassrummet då han är högljudd och betraktas som stökig. Det kompensatoriska perspektivet så som det används idag har stort fokus på bland annat att man arbetar i smågrupper, till exempel att tre barn med dyslexi går iväg med en specialpedagog och arbetar i liten grupp. Kanske hade det även varit så för Morgan om han hade vuxit upp i dag. 

NPF-podden

Idag när jag vikarierade på en skola blev jag av en specialpedagog tipsad om en podd där neuropsykiatrisk funktionsnedsättning diskuteras. Privatpersoner ringer in och beskriver sina barns situation för en psykolog och en logoped i hopp om tips och råd. Två avsnitt har än så länge spelats in och kanske kan det vara en intressant podd att följa, då autentiska fall tas upp, där det blir tydligt att varje diagnos och behov av särskilt stöd kan yttra sig på förhållandevis olika sätt.

                                            Bild: Utbildningsradion



Se UR - Skola

http://urskola.se/Produkter/198032-NPF-podden-Starka-kansloutbrott


Se Facebook

https://www.facebook.com/npfpodden/


/ Carolina

om Lamia

Hej !

Jag heter Lamia Bouzgarrou Ep Bouzguenda, är 36 år och jag kommer från Tunisien. Jag har 7 år  varit i Sverige. Jag har 36 år gammal. Jag är gift och jag har en son som heter Adam och 5år gammal.
Jag läser grundskollärare program f-3 i lärcentrum Lindesberg och jag är intresserad att läsa det programmet till slut och bli lärare i skolan och lära barn att ha kunskap och att utveckla dem. När jag var i mitt hemland studerade 2år tyska på universitet att bli tysk lärare, men försatt inte, då läste jag istället  2år turisms på högskola. Sen blivit jag reseledare och jag jobbade 4 år som guide. Jag flyttade till Sverige på grund att min man bor här. Jag trivs i Sverige och jag hoppas att nå min mål och att ha en tydlig framtid och lyckas att bli lärare.

Om Carolina

Mitt namn är Carolina Moberg och sedan augusti i år bor jag i Bohuslän men är från Blekinge, där jag också bott större delen av mitt liv.

Jag är bibliotekarie sedan nio år tillbaka och har arbetat på folk-, skol- och universitetsbibliotek. Där har jag bl.a. undervisat en del, i form av bokprat, bibliotekskunskap och informationssökning. Bibliotekarieyrket och läraryrket påminner en del om varandra. Kunskap och information ska organiseras och förmedlas, kan man säga. Jag har sedan några år funderat på om jag inte skulle valt att bli lärare istället för bibliotekarie, då det är mycket jag vill dela med mig av, som jag inte får möjlighet till som bibliotekarie.

Jag läser till F-3-lärare och ser särskilt mycket fram emot att få skapa intresse för och ge goda grunder i ämnet svenska, liksom historia och engelska. Dock är jag glad för att jag själv får utbildning i alla ämnen för årskurserna F-3 och att jag ska få undervisa i allt.

Om khanatsanan

Hej!

Mitt namn är khanatsanan suriya och jag är 22 år gammal.Om ni har svårt att uttalar mitt namn så kalla mig Daj. Jag kommer ifrån Thailand flyttade till Sverige när jag var 12 år och är uppvuxen i Kumla. Studera grundlärarprogrammet 4-6.Sökte först till polisutbildning och klarade inte ergometercykel tester och man måste vänta 1 år för att kunna söka igen.Såg då att Klarstad universitet hade öppet för lärare utbildning ,jag in ser att lärare har ljusare framtid än polis därför hamna jag i lärarprogrammet.

Jag är en person som tycker som att resa, gillar att möta olika människor.Har lätt att partar,är social och lätt att få kontakt med människor.På min fritid tycker jag om att filma med Gopro kamera och fotografera.Här kan ni ser olika bilder som jag har tagit själv.

Fuji xt1 18-55 iso200
utanför huset

Fuji xt1 F1,4 iso200
London underground

Fuji xt1 18-55 iso200
vintern 2015

Om Sara

Hej!

Jag heter Sara Kjellebäck, är 36 år och bor i Åmål med min sambo och våra två barn Nova 14 år och Theo 13 år.

Jag har sedan tidigare en civilekonomexamen men kände att jag ville byta spår och valde att läsa till lärare för att få en liten chans att göra skillnad för barnen, om det så bara är för en elev. Jag läser på distans från Karlstad och har studieort Åmål och ska arbeta med elever i årskurs 4-6.

Om Amanda

Hej!

Mitt namn är Amanda Svensson och jag är 22 år gammal. Jag bor i Götene kommun och studerar lärare F-3 på Campus i Lidköping. Jag är intresserad av politik och samhällsfrågor och har tidigare läst statsvetenskap 1 år vid Göteborgs Universitet. Jag vill bli lärare för att yrket alltid har tilltalat mig då jag ser det som ett utmanande, varierande och framförallt väldigt roligt yrke.

/Amanda