Learning by doing, Att lära genom att göra

Att lära

Man kan lära sig på olika sätt, båda i skolan och utanför skolan. Det viktigaste är på vilket sätt man lär barnen bäst?

Filmen som jag ska visa kan jag koppla till två teorier. Det är kognitivism och sociokulturella perspektiv. Kognitivismen i filmen är att när flickan möter ett problem där hon inte kan sälja glass. Det vill säga att hon har en kognitiv konflikt. För att nå balansen måste hon lösa det problemet. Till slut kan hon sälja glassen. Det som hon gjorde är att lära sig från andra försäljare på marknaden genom att titta på hur de andra gör.

Jag kopplar filmen också till det sociokulturella perspektivet. Flickans mamma ger henne stöd när hon ska skära ananas. Mamman fungerar som enligt sociokulturella perspektiv, stödjande (scaffolding).

Utifrån de två olika teorierna tycker jag att den viktigaste personen är läraren.  Läraren är den som skapar förutsättningar till elevers lärande eftersom olika barn har olika krav för att kunna utveckla sina kunskaper. Därför kan man säga att läraren är en nyckel till barnens lärande.

Vad tycker ni?

Kognitiva svårigheter och hjälpmedel att ta till.

Autism, ADHD, Aspbergers syndrom, demenssjukdomar är alla olika hälsoproblem och dessa kan bidra till kognitiv funktionsnedsättning. En huvudsaklig fråga är hur man inom skolan ska gå till väga för att tillgodose de här elevernas behov.

Elever med kognitiv funktionsnedsättning kan ha svårt att planera, organisera, planera sin tid och orientera sig i tillvaron. Det ställs idag höga krav på den kognitiva förmågan och tacka vare att fler diagnostiseras har Hjälpmedelsinstitutets utveckling av hjälpmedel blivit mer prioriterat. Hjälpmedel som utvecklats kan t.ex. vara ett tyngdtäcke eller en anpassningsbar mobiltelefon.

Med den teknologiska utveckling vi idag har finns många hjälpmedel som eleverna använder i sin vardag lite beroende på elevens ålder. En vanlig mobiltelefon kan hjälpa elever som har svårt för att minnas saker eller för att hjälpa till att organisera sig, genom att t.ex. ställa alarm, skicka/ta emot sms, telefon-/adressbok med bilder m.m. Bilder kan användas i klassrummet och i hemmet för att lättare komma ihåg var saker ska vara, en handdator för t.ex ett schema. En Ipad kan användas för att ladda ner diverse applikationer vilka kan vara till stor nytta för en elev med kognitiva svårigheter. Man kan kanske tycka att utvecklingen går lite för fort ibland men är det inte så att med den snabba utvecklingen följer hjälpmedel för de som har det svårt i skolan?

Trots vad många säger så var det kanske inte bättre förr?!



http://www.mfd.se/globalassets/dokument/publikationer/2012/12364-pdf-kognitiva-hjalpmedel-uppfoljning-av-hjalpedelsforsorjning.pdf

http://www.kunskapsguiden.se/psykiatri/Teman/Hjalpmedel/Sidor/Kognitiva-hjalpmedel.aspx

Tankar kring boken "Kriget är slut"

Morgan Allings bok "Kriget är slut" väcker många känslor, men även frågor, till liv. Känslor som sorg, ilska och ibland även glädje. Frågor som "Hur är det möjligt att det får gå till på sådant vis?" Den stora frågan som väcks är en undran över hur det går till idag, det vill säga hur sociala myndigheter hanterar liknande fall i dagens samhälle.  Man vill veta mer om hur det ser ut för barn som växer upp i familjehem idag och hur skolan arbetar med dessa barn. Har skolan något särskilt ansvar för att vara mer på sin "vakt" med hur familjehemsplacerade barn mår? Det var vid flera tillfällen i boken man så gärna önskade att någon i skolans värld hade frågat Morgan mer på djupet hur han verkligen mådde. Hans ständiga svar att allt vara bra när han egentligen gick sönder inombords fick mig att verkligen att tänka på att man måste fråga barn på flera olika sätt om de mår bra eller har det bra hemma, om man misstänker att sådant inte är fallet.

Det som var värst att läsa om var framförallt när Morgan blev misshandlad och illa behandlad av familjen, främst fosterpappan, i Tibro. Att som barn i en redan mycket utsatt situation bli utsatt för det Morgan fick gå igenom under den tiden är fruktansvärt. Att de sedan delade på Morgan och hans bror är också en del som jag inte förstår. Vill man inte att de ska ha kvar det familjeband och den trygghet som det innebär att växa upp tillsammans och vara syskon? Ett hela tiden egoistiskt handlande av vuxenvärlden i mina ögon. 

Som jag tidigare skrev så väcker boken även i vissa delar känslor av glädje och en känsla av hopp. Morgan är stark. Morgan låter aldrig någon annan sätta sig över honom. Med humor som vapen tar han sig igenom livet och lyckas till slut få ett bra liv med teatern som en stor anledning till detta.

Det Morgan Alling skriver om sin skoltid i boken kan man koppla till det kompensatoriska perspektivet som omnämns i boken Lärande Skola Bildning. Perspektivet beskrivs i stil med att det är eleven som måste anpassa sig efter skolan och inte tvärtom. Morgan blir ofta utslängd från klassrummet då han är högljudd och betraktas som stökig. Det kompensatoriska perspektivet så som det används idag har stort fokus på bland annat att man arbetar i smågrupper, till exempel att tre barn med dyslexi går iväg med en specialpedagog och arbetar i liten grupp. Kanske hade det även varit så för Morgan om han hade vuxit upp i dag. 

NPF-podden

Idag när jag vikarierade på en skola blev jag av en specialpedagog tipsad om en podd där neuropsykiatrisk funktionsnedsättning diskuteras. Privatpersoner ringer in och beskriver sina barns situation för en psykolog och en logoped i hopp om tips och råd. Två avsnitt har än så länge spelats in och kanske kan det vara en intressant podd att följa, då autentiska fall tas upp, där det blir tydligt att varje diagnos och behov av särskilt stöd kan yttra sig på förhållandevis olika sätt.

                                            Bild: Utbildningsradion



Se UR - Skola

http://urskola.se/Produkter/198032-NPF-podden-Starka-kansloutbrott


Se Facebook

https://www.facebook.com/npfpodden/


/ Carolina

om Lamia

Hej !

Jag heter Lamia Bouzgarrou Ep Bouzguenda, är 36 år och jag kommer från Tunisien. Jag har 7 år  varit i Sverige. Jag har 36 år gammal. Jag är gift och jag har en son som heter Adam och 5år gammal.
Jag läser grundskollärare program f-3 i lärcentrum Lindesberg och jag är intresserad att läsa det programmet till slut och bli lärare i skolan och lära barn att ha kunskap och att utveckla dem. När jag var i mitt hemland studerade 2år tyska på universitet att bli tysk lärare, men försatt inte, då läste jag istället  2år turisms på högskola. Sen blivit jag reseledare och jag jobbade 4 år som guide. Jag flyttade till Sverige på grund att min man bor här. Jag trivs i Sverige och jag hoppas att nå min mål och att ha en tydlig framtid och lyckas att bli lärare.

Om Carolina

Mitt namn är Carolina Moberg och sedan augusti i år bor jag i Bohuslän men är från Blekinge, där jag också bott större delen av mitt liv.

Jag är bibliotekarie sedan nio år tillbaka och har arbetat på folk-, skol- och universitetsbibliotek. Där har jag bl.a. undervisat en del, i form av bokprat, bibliotekskunskap och informationssökning. Bibliotekarieyrket och läraryrket påminner en del om varandra. Kunskap och information ska organiseras och förmedlas, kan man säga. Jag har sedan några år funderat på om jag inte skulle valt att bli lärare istället för bibliotekarie, då det är mycket jag vill dela med mig av, som jag inte får möjlighet till som bibliotekarie.

Jag läser till F-3-lärare och ser särskilt mycket fram emot att få skapa intresse för och ge goda grunder i ämnet svenska, liksom historia och engelska. Dock är jag glad för att jag själv får utbildning i alla ämnen för årskurserna F-3 och att jag ska få undervisa i allt.

Om khanatsanan

Hej!

Mitt namn är khanatsanan suriya och jag är 22 år gammal.Om ni har svårt att uttalar mitt namn så kalla mig Daj. Jag kommer ifrån Thailand flyttade till Sverige när jag var 12 år och är uppvuxen i Kumla. Studera grundlärarprogrammet 4-6.Sökte först till polisutbildning och klarade inte ergometercykel tester och man måste vänta 1 år för att kunna söka igen.Såg då att Klarstad universitet hade öppet för lärare utbildning ,jag in ser att lärare har ljusare framtid än polis därför hamna jag i lärarprogrammet.

Jag är en person som tycker som att resa, gillar att möta olika människor.Har lätt att partar,är social och lätt att få kontakt med människor.På min fritid tycker jag om att filma med Gopro kamera och fotografera.Här kan ni ser olika bilder som jag har tagit själv.

Fuji xt1 18-55 iso200
utanför huset

Fuji xt1 F1,4 iso200
London underground

Fuji xt1 18-55 iso200
vintern 2015

Om Sara

Hej!

Jag heter Sara Kjellebäck, är 36 år och bor i Åmål med min sambo och våra två barn Nova 14 år och Theo 13 år.

Jag har sedan tidigare en civilekonomexamen men kände att jag ville byta spår och valde att läsa till lärare för att få en liten chans att göra skillnad för barnen, om det så bara är för en elev. Jag läser på distans från Karlstad och har studieort Åmål och ska arbeta med elever i årskurs 4-6.

Om Amanda

Hej!

Mitt namn är Amanda Svensson och jag är 22 år gammal. Jag bor i Götene kommun och studerar lärare F-3 på Campus i Lidköping. Jag är intresserad av politik och samhällsfrågor och har tidigare läst statsvetenskap 1 år vid Göteborgs Universitet. Jag vill bli lärare för att yrket alltid har tilltalat mig då jag ser det som ett utmanande, varierande och framförallt väldigt roligt yrke.

/Amanda