"Skolan är inte en könsneutral arbetsplats, vare sig för elever eller för lärare. Åtskillig forskning har visat att flickor och pojkar behandlas olika, att skolans arbetsformer, läromedel och undervisningens uppläggning privilegierar pojkar och att flickors erfarenheter undervärderas."
Följande citat är taget från sidan 62 i boken Jämställdhet - en del av skolans värdegrund. Citatet bekräftar att det är skillnad på hur man behandlar flickor och pojkar i skolan. Man skriver även att pojkar dominerar mer i klassrummet och att om flickor tar lika mycket plats som pojkar så uppfattas flickorna som dominanta. Man tycks alltså (generellt sett) ha mycket högre toleransnivå för pojkar jämfört med flickor. Det upplevs från lärarens sida som normen att pojkarna ska ta mer plats i klassrummet, därför är de få som reagerar och gör någonting för att få klassrumsmiljön mer jämställd. Man skriver även om ett exempel där en lärare medvetet försökt göra behandlingen av flickor och pojkar mer jämställd där hon fördelade frågor varannan gång till flickor och varannan gång till pojkar. Resultatet blev att flickorna kände sig pressade i den situationen medan pojkarna kände att de blev orättvist behandlade av läraren.
Det är intressant att kunna konstatera vilka skillnader som finns i klassrummet rent generellt och därefter kunna arbeta med att göra klassrummet mer jämställt. Man skriver till exempel att "varannan-metoden" inte är särskilt framgångsrikt utan att det är mer effektivt att som lärare bli bättre på att lyssna in och försöka få de elever som är tysta att våga prata mer. Då det även står att skolan fått kritik för att inte ha arbetat tillräckligt med de jämställdhetsmål som finns inskrivna i styrdokumenten får mig att tänka att det säkert finns väldigt mycket mer skolorna bör göra för att göra skolan och klassrumsmiljön mer jämställd.
Det är svårt att tänka sig att man själv kommer att behandla flickor och pojkar olika men antagligen kommer man själv undermedvetet agera på visst sätt och behandla eleverna olika utefter kön utan att ens vara medveten om det. Det är det som är så svårt, att det verkar vara normer som är så djupt rotade inom oss som göra att vi just undermedvetet behandlar flickor och pojkar olika. Således blir det också svårare att ringa in problemet. Lösningen är till viss del att vi måste bli medvetna om att vi behandlar flickor och pojkar olika och därefter arbeta med att försöka ändra vårt beteende.
Hur tänker ni kring det faktum att flickor och pojkar behandlas olika? Hur tänker ni att ni ska tackla frågan när ni kommer ut i skolans värld?
Referens: Hedlin, M. (2006). Jämställdhet - en del av skolans värdegrund. (1. uppl.) Stockholm: Liber
För mig är jämställdhet otroligt viktigt och någonting jag brinner samt kämpar för. Personligen anser jag det vara en självklarhet att flickor och pojkar samt icke binära ska behandlas exakt likadant och att det inte ska finnas några skillnader i bemötande eller behandling hos elever, eller människor överlag, beroende på kön. Jag ser det lite som ett ansvar att jag som som blivande lärare i lågstadiet är tydlig med att det inte är någon skillnad, att försöka göra det till en självklarhet som mina elever kommer ta med sig vidare i livet. I och med att jag som lärare i en så låg ålder lägger grunden för så mycket hos barnen är det otroligt viktigt och jag kommer vara väldigt noga och tydlig med att inte särskilja, särbehandla eller le lite åt att "boys will be boys" som - konstigt nog, fortfarande är någonting människor fortfarande påstår och säger.
SvaraRaderaJA till ett jämställd klassrum och samhälle!
Jag tycker också att det ska vara jämställt så långt som möjligt men tror att det alltid kommer vara skillnad på hur man behandlar personer men tycker inte det ska vara på grund av kön utan på grund av personlighet. En försiktig kille kanske behöver en lite mjukare sida hos dig som lärare, så som man förr i tiden behandlat bara tjejer, men en tuffare tjej behöver en mer fast hand liksom, så som man behandlat pojkar...
SvaraRaderaJämställdhet ska som sagt framhävas i klassrummet och jag tror mycket på hur läraren är som person i klassrummet. Det jag menar är att beroende på om hur du agerar i klassrummet kommer det i sin tur påverka hur mycket plats tjejer och killar tar. Fick själv uppleva detta genom att både se det från elevperspektiv och sitta bredvid i ett klassrum. Det som man fick uppleva var att när det var en kvinnlig lärare så tog tjejerna mera plats medans i en annan klass var det en typisk väldigt ''manlig'' lärare och då tog inte tjejerna lika mycket plats som de förtjänade. Så det är väldigt viktigt hur du är som person för att jämställdhet ska kunna framhävas och det är något vi alla behöver tänka över när vi kommer ut i klassrummen.
SvaraRaderaJämställdhet är något som jag anser är väldigt viktigt att jobba med i skolan. En lärare är en stor inspirationskälla för sina elever och det är därför viktigt att läraren är noga med att bemöta sina elever utifrån deras olika personligheter, istället för den norm som finns för elevens kön. Det är viktigt att läraren inte fäller kommentarer som ‘’Det är okej att han är stökig ibland, han är ju kille.’’ eller ‘’Prata inte rätt ut sådär, en fin flicka är tyst.’’ och så vidare. Läraren borde även ha en diskussion med eleverna om att det är okej att vara precis som man är och att alla ska behandlas på precis samma sätt. Istället för att använda sig av ‘’varannan-metoden’’ för att få en jämn könsfördelning över vilka som hörs mest i klassrummet tror jag mer på att jobba med klassens sammanhållning, genom att göra samarbetsövningar och liknande. Det kommer göra att allt fler elever, både flickor som pojkar, känner sig trygga och vågar ta plats.
SvaraRaderaJag tror att man bemöter människor olika överlag. Vi är alla olika individer, när man möts känner man in varandra. Det är inte ovanligt att vuxna människor bemöter manliga och kvinnliga bekantskaper på olika sätt. På samma sätt tror jag att det ligger naturligt för oss att bemöta flickor och pojkar olika, just därför att de är oftast är lite olika. Man skall bemöta och behandla alla likadant, men är det verkligen möjligt i praktiken? Bör man inte istället sträva efter att inte förfördela någon pga av sitt kön? Hedlin talar om att maktstrukturer handlar om män på gruppnivå ej på individnivå och att det är därför som många män inte känner igen sig i det här här. Jag tror det gäller för kvinnor också. Boken är över tio år gammal. Undrar hur det ser ut idag..
SvaraRadera